Måndagen då jag skulle åka började allting bra. Jag och min mamma kom iväg i tid till Arlanda, och även om det var jobbigt att säga hejdå flöt allting på precis som det skulle. Min tur fortsatte även här, den långa flygresan (mellan 8-9 timmar) mellan Arlanda och Newark gick förvånansvärt bra. Förutom att jag sov igenom lunchen och inte fick någon så var det inget märkvärdigt dåligt. Men här tog det stopp. När jag landade i Newark hade jag 1 1/2 timme på mig att ta mig till nästa plan, detta var väldigt dåligt av företaget som bokade min biljett till Wisconsin. I och med att jag hade både immigration och re-check på väskan att ta mig igenom själv (alla som flyger med STS ska få en ledare som hjälper de igenom flygresan), så var detta väldigt lite med tid. Vi poängterade faktiskt till Kilroy (som bokade mina flygbiljetter) och fick då svaret att det visst skulle räcka med tid men om det inte gjorde det var det flygbolagets ansvar att få mig till USA, inte Kilroy eller STS. Men vad hände då? Jo, jag fastande i immigration då en tjej hade problem med sitt pass. När jag väl kom igenom så hade min incheckade väska blivit avtagen av personal, men jag stod där och väntade eftersom det inte fanns någon och fråga och väskorna hade ställts på ett ställe som inte var det lättaste att hitta. När jag sprang och frågade personal om jag kunde få gå före i kön till att lämna in sin lapp om vad som behöver tullas, svarade de kort nej och skrattade. Och här insåg jag att jag skulle missa mitt plan. När jag försökte checka in min väska igen (vilket man måste göra när man landar i USA), så sa de bara nej och jag var tvungen att gå till en disk för att lösa det här. Vid det här laget hade jag panik så jag ringde mamma. Men detta ledde bara till att hon fick panik och jag la på i frustration. Vid disken jobbade dock den härligaste människan som verkligen hjälpte mig att boka en ny biljett. Här kändes allt bra, väskan checkades in, säkerhetskontrollen gick bra, jag hittade min gate och jag gick och köpte en smoothie att dricka. Men såklart slutar det inte här. Mitt plan från Newark till Chicago blev försenat på grund av åskväder. Det började med en halvtimmes försening men slutade med närmre 2 1/2 timme. I och med att jag hade ett anslutande flyg i Chicago så började jag nu med stressad. Och när jag pratade med personalen på flygbolaget så kunde de inget göra. De kunde inte hjälpa till att boka om flyget och isåfall boka in mig på ett hotell (som nu fanns på kartan då nästa flyg från Chicago till Green Bay skulle gå dagen efter). Vi kom iallafall iväg, och denna flygresa var värre än den långa. Jag var så stressad och nervös inför bytet att jag fick ont i magen. När vi äntligen landade hade jag tillräckligt med tid för att springa till min nästa gate. Men då fick vi aldrig komma till gaten då den var upptagen av ett annat plan som aldrig åkte därifrån. Runt en kvart senare verkade det helt hopplöst, men när jag väl kom av planet så sprang jag igenom en av världens största flygplatser för att hinna med. Och då var det planet försenat. Så istället för att komma fram runt 5 som var planerat så kom jag fram i Green Bay runt midnatt. Jag kom iallafall fram samma dag som tänkt, och jag slapp hela processen med att sova en natt på hotell. Men det var iallafall den värsta flygresan jag gjort i hela mitt liv